Edberg och Fröding

 

 

Gustaf Fröding och Rolf Edberg

 

Rolf Edberg var Gustaf Fröding-Sällskapets förste ordförande 1969. Det är förunderligt att se hur Frödings och Edbergs världsåskådning sammanfaller, även om Edberg aldrig påpekar detta i sina böcker. Fröding sätter Edbergs Kosmiska evolution i ett överfysiskt eller transpersonligt perspektiv, som om han skrivit några av sina dikter och sin universella åskådning EFTER att ha läst Edberg. Tillsammans utgör de den kombination av spirituellt-ekosofiskt tänkande som ungdom (och kanske även vuxna) i dag söker för att kunna möta framtiden.

 

 

 

 

 

 

Edberg: ”Det är sökandet som är vårt största äventyr.”

Fröding: "Fantasi och verklig åskådning torde en gång sammanflyta till ett och varda detsamma eller snarare de torde alltid hava varit detsamma. Det som kallas fantasi är endast en mera oklar inre åskådning, som en gång kan varda lika klar som den yttre åskådningen."

Fröding i Om Lifsmonader:

 

"Varje väsen har sin inre verklighet uttryckt i den genom sinnena förnumna. Jorden har sin inre verklighet, människorna på jorden hava så ock. Man skulle kunna kalla alla samtliga levande människors och varelsers levande kraft för jordanden eller jordens levande kraft. Om jorden har sitt ursprung från solen, måste väl också jordens levande kraft hava sitt ursprung ur solens levande kraft."

När Fröding identifierar sig med ALLT levande, kan detta hos Rolf Edberg se ut så här: "Ekosofin är ingen specialvetenskap; ekosofer kan vi alla vara och borde vi nog alla vara. . . Ekosofi är insikten om att det inte är Jorden som tillhör oss, utan vi som tillhör Jorden."

 

Hos Fröding har allt liv en form för medvetenhet, även de ting som i vanlig uppfattning inte är "levande". Han går i Nedanförmänskligt ett steg längre än i Edbergs ekosofi:

 

 

I det globala samspel som fordras för att lösa de hot mänskligheten står inför, kan enbart en expansion av ”jaget” för att omsluta allt levande liv ge hopp för den framtid ungdomen ska leva i. Frödings senaste diktning uppmuntrar till framtidsdrömmen: en mänsklighet som genomströmmas av altruism och gemenskap med sig själv och med naturen. I kombination med Rolf Edbergs insikt är detta den absoluta ekosofin.

"Genom kosmos kan vi lära oss att vara trogna mot den Jord som är vårt hem. Hur många miljarder ljusår vi genom våra teleskop än kan söka oss ut i rymden, var det till denna lilla fläck vi bands redan då den första protoplasman började bildas i urhavet.

Om det är så att evolutionen just nu ställt just vår art inför ett planetariskt prov, unikt i denna del av universum, men upprepat på otaliga punktvärldar i oändligheter, är det på denna fläck provet måste bestås ..."

 

 

"Det har hunnit bli sent på Jorden. Men inte för sent: om människan bestämmer sig för att leva på Jordens villkor."

 

(ur Edbergs bok "Ett hus i Kosmos")